Varje enskilt företag agerar efter en väldigt enkel princip: ät eller bli uppäten. Den grundläggande principen för konkurrensen på världsmarknaden är att om du inte själv växer, kommer någon annan att växa på din bekostnad. Därför måste varje företag i alla lägen växa, annars går det i slutändan under.

Det här får vissa konsekvenser. Först och främst växer företagen hela tiden. De större äter upp de mindre och i slutändan har vi ett fåtal företag som dominerar i varje gren av näringslivet i varje enskilt land: vi har fått monopol. När profiten inte längre är tillräckligt hög i det egna landet, växer företagen utanför det egna landets gränser. När alla länders företag gör det här, stöter de förr eller senare på varandra och konkurrensen har blivit internationell och hårdnar för var dag som går.

Här är vi nu. Mellan de stora spelarna pågår handelskrig och allt högre tongångar kännetecknar de diplomatiska relationerna. Upprustningen är ett faktum. Mellan dessa försöker också svenska monopol navigera och vinna fördelar. De svenska företagen vill, precis som alla andra företag i världen, skaffa sig så stora marknadsandelar och så hög profit som möjligt. Om företagen inte hela tiden expanderar, så växer ju något annat företag på deras bekostnad!

Ett effektivt sätt att göra det här på att är att skära ner de egna arbetarnas förmåner och löner. Det här innebär att det inte längre finns utrymme för eftergifter på samma sätt som tidigare – företagen och kapitalisterna måste ännu hårdare angripa och pressa tillbaka arbetarna. För att kunna göra det här, måste de kunna förebygga och så kraftigt som möjligt slå ner på de protester och strejker som kan tänkas komma – bättre förekomma än förekommas!

Så agerar de svenska företagen och de svenska kapitalisterna, men angreppen på strejkrätten är inget isolerat fenomen, utan det sker runt om i världen. I exempelvis Grekland och Frankrike har hårda strider ägt rum om strejkrätten.

Företagen i alla länder står inför samma situation: en hårdare konkurrens. Därför riktar kapitalisterna allt hårdare angrepp mot folken i sina länder.

Av den här anledningen väljer man att angripa strejkrätten idag. Det är en investering för framtiden för kapitalisterna och är ett försök att göra framtida angrepp enklare.

Angreppen mot arbetsrätten har ständigt intensifierats. När den fackliga rörelsens ledning talar om ”ansvar och tillit” ökar pressen och stressen. Ungdomar väntar på ett SMS i telefonen, ovissa om de under dagen ska ha ett arbete att gå till eller inte. Ensamstående mödrar tvingas acceptera otrygga anställningsförhållanden med låga löner. A-kassan höjs för att täcka statliga utgifter som leder till medlemsras för fackföreningarna. Det är hög tid att arbetarklassen reser sig och inte låter sig begränsas av lagar och överenskommelser vars enda syfte är att garantera företagens fortsatta profiter.Inga begränsningar av strejkrätten!